PolackAbroad - Hallstatt - Grüner See

Hallstatt - Grüner See - Bled

Hej på er.
Två fullspäckade dygn har förflutit sedan jag senast skrev. Vi befinner oss för närvarande i Slovenien, som visade sig vara en riktigt fin överraskning. I mitt huvud var det bara en tråkig håla man bara körde fort igenom, men ack så fel jag hade.

Att ta sig hit däremot, det, var ingen hit alls. Jag var så skärrad igår kväll att jag inte kunde sova på två timmar efter att vi lagt oss för natten.

Första biten från Hallstatt till Grüner see var bra, Erica körde och vädret var fint. Väl där blev åtminstone jag lite besviken, det var inte riktigt så vackert som jag hade föreställt mig det och vattnet var fullt i alger. Då var Hallstatt mycket vackrare! Men efter en promenad i skogen o en massa bilder på sjön bestämde vi oss iaf för att köra mot Slovenien och kolla efter camping nånstans på vägen när det började bli dags för att hitta sovplats.

Jag tog över ratten och började köra, men ganska snart mötte vi regn, som utvecklades till det värsta oväder jag någonsin varit med om ju längre vi kom. Runt 18.30 stannade vi till på en rastplats där vi kollade efter ställen i Slovenien att sova på. Erica googlade o ringde runt, men flera campingar hade stängt för tält pga kraftigt regn. Till slut hittade hon Millhouse Bled, ett litet hostel. För totalt 50€/natten kunde vi få bo där, och vi bestämde snabbt att det var värt pengarna och meddelade att vi skulle komma runt 22. Sekunden därpå stötte vi på kvällens första mini-hjärtattack när jag vred om nyckeln - och bilen förblev knäpptyst. Testade igen och igen utan resultat, sen testade vi att stänga av precis allt som kunde ta på batteriet - lampor, vindrutorkare, fläkt osv, och då äntligen brummade motorn igång som vanligt.

Vi fortsatte färden genom helt sinnessjukt regn, och turligt nog bestämde vi oss för att käka på Burger King i samband med att vi skulle köpa vignette för Slovenien, strax innan det blev kolsvart ute. Den energin behövdes verkligen till resten av kvällens (och nattens, skulle det visa sig..) körning. När vi skulle starta bilen efter att ha ätit var det samma sak igen som tidigare under kvällen - och min klump i magen växte till sig ytterligare. Vad kunde vara fel?? Tänk om vi skulle få totalstopp mitt ute i ingenstans i det här jävla ovädret??

Och ett jävla oväder - det var det verkligen. Kunde knappt se vägen framför mig stundvis tack vare allt regn, och helt plötsligt kunde himlen lysa upp så man nästan blev blind med ett enormt muller tätt inpå. Satt på total helspänn hela tiden för att hålla bilen på vägen och samtidigt hitta rätt... såg ljuset i slutet av tunneln när vi kom till gränsen och hade knappt 30 min kvar att köra, men den lyckan dog extremt fort när vi leddes runt i cirkel - rätt in i Österrike igen. Vid gränsen stod polis och militär, och vi frågade vad som stod på - tydligen var Karawankentunnel, som gränsövergången hette, stängd av någon okänd (jävla) anledning. Tack, Österrike, för att ni tidigt o tydligt upplyser en om viktiga detaljer...

Polisen, som faktiskt var en av extremt få trevliga människor i Österrike, slog in nästa gränsgenomfart åt oss på gps:en och vi blev skickade på till Wurzenpaß. Tack vare regnet och värdelös skyltning körde vi dock fel vilket resulterade i en nästan 2 timmar lång omväg... och när vi väl var påväg upp för bergspasset med typ 20% lutning blev det självklart trafikstockning. Så där stod vi i ovädret när klockan närmade sig midnatt och bad till Gud att bilen skulle starta igen när trafiken började rulla. Om någon Gud hörde oss eller ej, det vet jag inte, men startade gjorde den fantastiskt nog.

Nånstans under kvällen började vi kullkasta idén om att checka in på hostelet i Bled då det var blev så sent, men när vi skrev det till vår värd så svarade han till vår stora lättnad att vi var välkomna hur sent det än blev. Halleluja! Tanken på en riktig säng drev oss vidare hela vägen till Bled, och när vi äntligen kom fram var jag så lättad och tacksam att jag hade kunnat kyssa hans fötter. Vi blev varmt välkommade in i ett vackert hus och visade till vårt rum som vi fick ha helt för oss själva, med tillhörande privat badrum. Erica somnade på stört, men jag som har en "liten" tendens till att stressa upp mig mådde fortfarande illa av spänning och ångest från resan... somnade till slut o sov gott resten av natten.

Igår och idag har vi naturligtvis hittat på massor av grejer, men jag har redan skrivit för långt för att någon ska orka läsa allt, så jag tar det i nästa inlägg och bjuder istället på bilder från Österrike part 2 och resan ner. Dessvärre är Internet fruktansvärt segt här så jag lyckades inte få med alla bilder jag ville, men det får komma mer sen då :)

Tills vi hörs igen, ha det gott!

/Karro